Hemmasittarkonferens – reflektioner

Jag har precis kommit hem efter ett hedrande uppdrag. Under två dagar har jag modererat en konferens kring arbetet med och för hemmasittare. Jag har även själv hållit en föreläsning där som en del i programmet. Jag ser detta uppdrag som hedrande eftersom det är ett så viktigt arbete konferensen behandlat och för att denna elevgrupp och deras vårdnadshavare ligger mig så varmt om hjärtat. Jag tänker att det är viktigt att vi alla bjuder på våra goda exempel för att vi tillsammans skall kunna göra positiv skillnad för alla elever som hamnat i svårigheter.

IMG_0631

Detta är det absolut första man behöver fundera över och få klart för sig vilket alternativ det är. Alla elever vill klara skolan och därför vill jag börja med att säga att jag inte tycker om begreppet hemmasittare. Det sänder liksom fel signaler, som att eleven gjort ett val, ungefär som skolk. Det är inte det det handlar om gällande dessa elever som konferensen skulle fokusera på. Någon använder ELOF – elever med lång ofrivillig frånvaro och andra pratar om ENOF – elever med nödvändig ofrivillig frånvaro, oavsett vilket man väljer så handlar det om elever med stor eller lång problematisk frånvaro på grund av att skolan inte klarat av att möta deras behov. Jag tror att fördelen med ordet hemmasittare är att alla förstår vad det handlar om och att det är lätt att säga men jag skulle som sagt personligen gärna se att något annat begrepp blev vedertaget istället.

IMG_0538

Jag var först ut och hade blivit ombedd att prata om hur vi tillgodoser elevernas rätt till utbildning under tiden de inte klarar av att ta sig till skolan. Hur vi arbetar för att få elever att uppnå kunskapskraven och ta sig vidare i skolsystemet även fast de har en stor problematisk skolfrånvaro. Jag pratade då bland annat om vårt kamerasystem som jag bloggat om tidigare som möjliggör både distans- och fjärrundervisning. Jag berättade även om hur vi kravanpassar, tydliggör målen och visar på framsteg för att nämna en del av min föreläsning.

IMG_0544

Här lämnar jag över och presenterar Maja Erkstam som var där i egenskap av förälder och representant från föreningen Kung över livet. Hon är en riktigt modig kvinna som delar en mycket stark och personlig berättelse om sin son som har flera npf – diagnoser. Man blir väldigt berörd och jag tycker det är ett relevant och bra inslag i denna typ av konferens då det är bra att vi som arbetar i skolan får en bild av hur det kan vara att vara förälder till en elev som inte klarar av att gå till skolan. Maja tryckte väldigt tydligt på hur viktigt det är att se föräldrarna som en resurs och att skapa allians med dem för på så sätt är det lättare att nå deras barn. Hon höll fram att som förälder känner man sitt barn bäst och man vill definitivt barnets bästa. Som förälder bidrar man och gör så gott man kan för att hjälpa sitt barn.

IMG_0547

Del tre stod Karin Torgny projektledare Nätkoll & Madelein Larsson Wollnik ordförande Attention Hisingen Kungälv för. De pratade om projekt Nätkoll och visade prov på material som kommer, bland annat användbara perspektivfilmer. De var duktiga. Det konstaterades att många elever som är hemma från skolan ofta ägnar mer tid åt nätet, framförallt till spelande. Viktigt med tanke på vad vi kan göra för dessa elever.

IMG_0553

”Särbegåvad och uttråkad, jag går hem” var den programpunkt Lena Gustavsson rektor och förskolechef för Skuru förskola och skola höll i. Det var intressant och väldigt bra att den vinkeln fanns med för oftast när det gäller elever som hamnat i svårigheter så ligger skolans fokus på de som har svårt att nå målen på grund av att de är ”svaga”/har svårt i skolan eller har en eller flera npf. Sällan pratar vi om dessa elever och många av oss kan alldeles för lite om dem. Lena hjälpte till att visa vilka glasögon man kan ta på sig för att upptäcka dem, det beräknas finnas ca 5% särbegåvade barn i våra skolor så det vill till att vi vet hur vi skall upptäcka dem.

Ann Tunell specialpedagog Tierps kommun berättade sedan om hur de halverat skolket på sin gymnasieskola. Fantastiska siffror efter ett medvetet arbete. Inget ont om Ann och deras goda arbete men på en konferens som handlar om ”hemmasittare” vilket är elever med stor, problematisk och ofrivillig skolfrånvaro och då ha en programpunkt med fokus på hur man skall få bukt på skolket rimmar i mina öron illa. Att prata om att man blir av med studiebidraget om man inte kommer är knappast en morot för den elevgrupp som var målet med konferensen. Det är tyvärr ofta så på konferens upplever jag, att programpunkter liksom inte riktigt matchar temat/rubriken/målgruppen. Det man kan plocka med sig som var otroligt bra var att Ann framhöll vikten av det personliga intresset och att ringa varje elev som inte kom till skolan. Det kan vi alla ta med oss även om vi inte jobbar med skolkande ungdomar.

Keynote speaker och sist ut för dagen var Malin Gren Landell leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Hon utsågs till regeringens särskilda utredare om ogiltig skolfrånvaro som resulterat i rapporten ovan. Hon är otroligt lätt att lyssna på och hon är väldigt kunnig och säker i sitt ämne. Rapporten är på 500 sidor men hon berättar att där finns en 18 sidor kort sammanfattning och att man sedan kan slå upp det man önskar i rapporten. Hon visade också på vikten av att ha koll på närvaron och att ha personliga relationer. Hon sa som vi brukar säga att eleven behöver känna sig saknad. Hon sa också att målet är att eleven skall sakna skolan. Då behöver vi fundera på hur det skall gå till. I hennes rapport finns viktiga tankar om hur man vänder frånvaro till närvaro.

Dag 2

Först ut den andra dagen var Eva Elg specialpedagog från Bjuvs kommun som pratade om hur man kan väcka lust hos barn som har stängt av. Jag kände igen mig så mycket i henne, hon hade starka kommentarer från elever och hon blev alldeles rörd när hon visade dem. Man såg att det tog i hjärtat och där känner jag så väl igen mig.

Det blev mycket tydligt redan från start och sedan hela hennes punkt igenom att relation är A och O. Ni som följt mig en tid har hört det många gånger förr. Det är inget nytt, men trots att det gång på gång och från än den ena än den andra kommer fram att det är så är det fortfarande otroligt många elever ute i våra skolor som inte har den relationen till någon vuxen på skolan. Det är ju oacceptabelt. Eva framhöll också närvaroarbetet som en viktig nyckel till förändring. Likaså att det krävs att man lägger tid och förstår att det måste få ta tid.

Näst ut var Louise Persson doktor i folkhälsovetenskap Karlstad universitet med en lovande rubrik, hon presenterade sitt arbete på ett lättsamt sätt.

Anja Kivimäki projektledare Akademiska sjukhuset talade om deras projekt med lyckad samverkan över organisationsgränser. Hon delgav oss vilka siffror de använt för att söka medel för sitt projekt och fantastiska människa hon erbjöd oss att höra av oss till henne om vi själva tänkte göra något liknande och ville ha hjälp. De hade något väldigt intressant som de kallade ”fråga alla” och frågorna som ställdes till elever var ganska tuffa, raka och väldigt konkreta kring deras hemförhållanden. Ett väldigt intressant arbete och man kunde tydligt se hur detta skulle främja och förebygga att elever hamnar i långtidsfrånvaro.

Sist ut var Caroline Zackariasson samordnare ABIS (alla barn i skolan)- projektet Halmstads kommun. Hon pratade också kring samverkan med och för barn och ungdomar, hur man tillsammans kan hitta lösningar. ”Var inte en del av problemet utan bli en del av lösningen” var en av hennes bästa bilder 🙂 Det är också en sådan där keeper som vi bör ha framme på näthinnan när vi arbetar kring våra elever i allmänhet och kring denna elevgrupp i synnerhet.

Min summering av konferensen till deltagarna efter de två dagarna var

Kom ihåg alla elevers rätt till skolgång. Vi har de elever vi har och det är lättare att behålla dem i skolan än att få tillbaka dem om de hamnat hemma. Relationen är A och O så börja bygg förtroendekapital till elever och föräldrar så snart de blir dina. Kom ihåg att även om vi måste lägga tid och tankar på det åtgärdande arbetet så är det det förebyggande och framförallt det främjande vi skall ägna oss mest åt. Det skall vi göra systematiskt. Närvaroarbetet är en huvudnyckel. Tänk på att det inte bara kan vara projekt vi gör ibland och tro inte heller att det finns någon quick fix. Kartlägg elevens behov och leta orsaker innan du sätter in åtgärder. Tänk på att alla elever och speciellt dessa måste få en känsla av att lyckas och det är vårt ansvar att se till att de får det. Slutligen tänk på 21-dagars regeln: det man brukar säga är att om en konferens skall få effekt på riktigt ute på golvet så behöver förändring ske/påbörjas inom tre veckor.

Sista reflektion för mig själv

Jag skulle önska att de som anordnar konferenser är väldigt noggranna med att kontrollera att innehållet verkligen håller vad rubriken och programbeskrivningen utlovar. Att de vågade satsa på färre föreläsare så var och en fick mer tid att verkligen ge ett djup. Så ofta rör sig föreläsningar på ytan och man får höra en massa vad man borde göra men det kommer i princip aldrig till hur….

Det är ju huret som är det som kan göra skillnad.

Slutligen är jag glad att detta ämne ändå ligger ganska högt på agendan just nu hos många och att man verkligen talar om dessa elever. Ju mer kunskap vi kan få och ju fler goda exempel som finns ju fler elever kommer vi att kunna hjälpa. Vi som skolledare är skyldiga att se till att vi har en tillgänglig skola så alla elever ges möjlighet att nå målen.

IMG_0150

En reaktion på ”Hemmasittarkonferens – reflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s