Bilden i ”skyttegraven”

Hos oss på Kringlaskolan i Södertälje arbetar vi ämnesintegrerat. Vi har delat in arbetet i olika områden eller temapaket som vi kallar det. Alla paket finns sedan i vår Akademiplan. Detta paket heter ”Brevet från skyttegraven” och under den perioden arbetar eleverna i år 8 med första världskriget, de fördjupar sig i orsaker och konsekvenser samt arbetar bland annat med människors levnadsvillkor.

Vi har sedan 2002 haft en arbetsmodell som bygger på att vi önskar väcka nyfikenhet inför ett nytt arbetsområde för att vi märkt precis som de flesta av er vet att om man är intresserad av en sak så är det mycket lättare att lära. Då får man en inre motivation och då är det lättare för eleverna att ta eget ansvar över sitt lärande eftersom det är intressant och roligt.

Steg 1 i denna modell är att väcka just nyfikenhet genom att som vi kallar det ”så ett frö”. Fröt i detta paket är ett brev från en soldat som lärarna läser upp. När fröt delas ut talar vi inte om temat utan vi låter eleverna fundera några dagar.

Steg 2 är en ”happening” för att skapa intresse, till detta paket så är det en spännande, nästan lite läskig upplevelse nere i en källare, i mörker, med filtar och ficklampor och ”skyttegravsljud”. Självklart tar vi här hänsyn till våra flyktingar och ev krigsskadade elever genom att introducera dem och låta dem välja ett alternativ.

Steg 3 är en ”brainstorming” i klassrummet där alla elever får chansen att säga vad de är nyfikna på att lära sig under detta tema, de får också berätta vad de ev redan kan och på så vis kan vi både få kännedom om elevernas förförståelse så vi kan möta dem på deras nivå men vi får också in elevinflytande och delaktighet. Efter en periods slut är vi noga med att koppla tillbaka till detta så de ser att de fått svar på sina frågor.

Steg 4 är paketöppning vilket innebär att lärarna presenterar hela paketet så eleverna vet vilka ämnen som ingår och varför, hur de hänger ihop liksom. Redan när man gör detta ger man eleverna bättre förutsättningar till lärande eftersom de får grunden till att se att de finns samband och kopplingar ämnen emellan.

Steg 5 är sedan att tillsammans med eleverna och varje ämneslärare som ingår i paketet göra klart en Arbetsplan för just detta paket. Där finns en stomme som lärarna redan gjort och som finns i våra färdiga paket men sedan lägger man ju var år till det eleverna är nyfikna på, dvs de får inflytande över innehåll samt att man på det här stadiet låter eleverna vara med och tycka till kring arbetssätt/metoder och examinationsformer.

Steg 6 dags för ”verkstad”, sätta mål och börja jobba

Steg 7 Utvärdering – hur gick det?

Steg 8 Analys – varför gick det som det gick och hur kan vi göra/tänka till nästa område?

I varje paket finns ex olika utflyktsmål, litteratur som ska läsas, filmer som ska ses, vi kollar så det finns digitala inslag och vi är noga med att det finns ett varierat arbetssätt för att alla elever skall få så stora möjligheter som möjligt att trivas, inspireras och lyckas.

På dagens lektionsbesök hos bildlärare David Fundin fick jag se elevernas tolkningar i temat men det som slog mig mest var två saker, det ena att jag blev lite sorgsen över att jag själv inte fått samma möjligheter som barn och det andra att jag är så stolt över vårt arbete och våra lärare 🙂 Osvenskt… jag vet, men jag måste få säga det ändå.

img_6623

Här inleder David lektionen med att koppla till det de gjorde sist och till temat. Han påminner sedan om vilka kunskapskrav de kan fokusera lite extra på i denna uppgift och han berättar även kort om hur de sedan kommer att gå vidare innan han släpper lös dem på dagens uppgift.

Från mitt förra lektionsbesök hos David så pratade vi bland annat om att han skulle kunna utveckla just att få eleverna mer medvetna om vilka mål de förväntades nå. När jag nu gick runt och frågade eleverna så hade de bra koll på vilka kunskapskrav de arbetade på i sina uppgifter. Kul att se och höra, snacka om att ”äga sitt lärande”.

När jag var liten älskade jag att rita men någonstans på vägen tog det slut. Jag blev liksom aldrig bättre, eller det var min upplevelse i alla fall så till slut kände jag att jag inte var duktig längre. När jag besöker bildlektionerna hos oss på Kringlaskolan önskar jag att jag haft en sådan lärare i bild i skolan som David. På den tiden hette det teckning i låg- + mellanstadiet och konst på högstadiet men lektionerna gick liksom ut på att de som redan var duktiga på att måla och rita, de fick bra betyg och vi andra fick det inte. Någon vidare undervisning fick vi inte och formativ bedömning existerade inte alls. Antingen var du konstnärlig eller inte var andemeningen.

Minns särskilt en gång i år 6 när jag i slutet av läsåret fick en uppgift av min magister. Som för övrigt är min absoluta favoritlärare genom alla år, han räddade i princip mitt liv, men det är en annan historia. Han sa en dag att ”idag vill jag att du (och en elev till) skall rita en bild. Jag är lite osäker för ni står och väger mellan två betyg. Jag vill att du ritar ett träd……” Ingen press alls för en tjej som jag med prestationskrav utan dess like. Jag minns att jag var jättenervös och att det var så jobbigt för vi fick inte fråga om råd utan skulle rita helt på egen hand. Jag minns att jag ritade en björk nere vid en sjö på försommaren. Jag försökte tänka på en bild min pappa målat för han var nämligen konstnärlig. Min farfar hade varit konstnär så han hade väl något att brås på. Så gick mina tankar. Hur som helst det slutade med att jag fick en 4:a i bild och jag vet inte än idag om jag vägde mellan 3 och 4 eller om jag vägde mellan 4 och 5…. Efter detta var det liksom aldrig roligt med teckning längre. Kände mig bara osäker och misslyckad. Kom till högstadiet och kände att konst var svårt. Inte heller den läraren lärde oss något direkt och det gör mig lite ledsen nu när jag besöker Davids lektioner och inser vad jag skulle ha kunnat lärt mig om jag haft en lärare som honom i skolan. Jag önskar att jag vore elev igen för då skulle jag få lära mig lite nytt och inte bara lita på min egen förmåga. Bara en sådan detalj som det jag fotat här

En elev känner sig lite osäker på hur hon skall kunna visa om motivet är långt borta i bild eller inte. David håller en penna nära henne och frågar vilken färg, han backar i rummet och ber henne följa med och kolla vad som händer med färgen. När han är riktigt långt borta frågar han vilken färg och hon säger då ”typ svart”. Ok, säger David vad betyder det? Att det blir mörkare ju längre bort något är, exakt, bra där. Så kunde hon jobba vidare med sina färger och skuggor.

Allt detta hann jag få se och reflektera kring utifrån ett sådant litet lektionsbesök som det jag kallar rond, ca 5-10 min. Jag älskar lektionsbesök, det ger mig verkligen en bild av vår verksamhet 🙂

Nu skall jag går och lägga mig, glad över vår personal, stolt över det arbetssätt jag drivit ganska hårt genom åren för att få snurr på och jag skall också tänka på att jag var nog inte så dålig på att rita ändå utan det var helt enkelt så att utan stöd och vägledning tappade jag självförtroendet och utvecklingen stannade bara av helt enkelt. Hade jag haft en bra lärare i bild, en sådan som ex David hade jag säkert kunnat rita än idag 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s