Lektionsbesök

Det är längesedan jag bloggade här, det är så mycket enklare och snabbare att skriva i olika grupper på fb, insta och twitter i olika sammanhang. När jag nu däremot vill skriva ett längre inlägg och koppla lite bilder till texten känns detta som ett bättre forum. Det är nog så det även kommer att vara framöver. De lite längre eller mer omfattande inläggen får bli här på bloggen.

Dagens lektionsbesök i åk 7

Idag besökte jag en geografilektion för åk 7, läraren som undervisade denna lektion heter Anna Willford och det var den andra geografilektionen för dessa elever denna termin. Hälften ev eleverna i åk 7 har gått hos oss på Kringlaskolan hela sin skoltid och hälften började hos oss nu i åk 7. Det innebär att gruppen både är nya för varandra och nya för läraren.

Detta är ett så kallat planerat lektionsbesök så läraren vet om att jag skall komma, jag besöker alla lärare och det kan vara besök som läraren är förberedd på och det kan vara överraskningsbesök. Ibland tittar jag bara in korta stunder, kanske 10 min, något som jag kallar rond. Detta var dock som sagt att besök läraren visste om och jag stannade hela lektionen. Vid varje besök för jag anteckningar och läraren får sedan ett ”observationsprotokoll” efteråt som vi gemensamt reflekterar kring.

IMG_3765

Det är så bra för arbetsron och miljön i ett klassrum när lektionssalen är väl förberedd och eleverna möts av signaler på olika sätt om vad dagens lektion skall handla om. Att ha en tydlig rutin med ett schema eller en agenda över lektionen är också en viktig stödstruktur för elever i behov av särskilt stöd.

När första punkten är genomgång vet eleverna att det förväntas att de skall sätta sig ner och direkt komma till ro så läraren kan börja. De ser sedan vad som skall komma därnäst vilket gör att de slipper fundera på, oroa sig för eller börja ställa frågor om vad som kommer sen. I vissa klassrum, beroende på elevgrupp, förstärks detta med bildstöd och tidsangivelser.

Under genomgången är Anna noga med att berätta hur olika förkunskaper man har när det kommer till detta ämne. Hon visar på olika sätt att här är det naturligt att vi alla behöver olika stöd. Hon berättar att vissa kommer att ha svårt med detta område och att då får man helt enkelt fortsätta träna medan andra kommer att ha det lättare men att alla kommer att klara av det till slut. Det kommer hon se till. På olika sätt visar hon att de är ett team, hon och eleverna, att de behöver givetvis anstränga sig men att det är hennes ansvar att de skall få den hjälp de behöver för att nå målen. Genom att så tydligt visa på att det är helt naturligt att vi alla befinner oss på olika nivå bidrar det till vår vision att Kringlaskolan skall vara en plats där olikhet är norm. Det måste man ta ansvar för och belysa i både smått och stort.

IMG_3762

Övergången från den korta genomgången på ca 6 min är mycket smidig och avslutas med en enkel instruktion av nästa uppgift. I och med att genomgången är så kort får alla elever möjlighet att orka hålla fokus. Anna berättar också syftet med uppgiften och vilka kunskapskrav dagens lektion hänger samman med. När jag gör lektionsbesök har jag märkt en stor skillnad på vad som sker i en elevgrupp om de förstår varför (syfte) de skall göra en sak eller inte. De blir så mycket mer motiverade när de också vet målet med det hela och vi har sett en ökning av elever som tar mer ansvar för sitt eget lärande i strävan mot kunskapskraven. Anna berättar att hon kommer att gå runt och lyssna och finnas som stöd när eleverna jobbar.

Jag blir väldigt glad när jag ser att Anna verkligen lagt en låg tröskel så att alla elever skall komma över det första steget. Hon gör det dels genom att första uppgiften är relativt enkel och något de känner igen sen förut. Hon gör det också genom att sätta ihop grupper av elever som får arbeta tillsammans, på så sätt säkerställer hon att elever får möjlighet att stötta och lära av varandra. Att som lärare skapa en anda av högt i tak och att samtidigt lägga en låg tröskel gör att eleverna får hyfsat lätt att ”komma in”. Under tiden eleverna arbetar är Anna mycket aktiv i klassrummet. Hon går runt, lyssnar och leder eleverna framåt. Vårt grannland Finland har fått mycket positiv uppmärksamhet och många har visat intresse för att göra skolbesök där. Om du är en av dem så lade du säkert märke till att just denna del av lektionen är en sak som skiljer de finska skolorna från många av de svenska. Framförallt om man backar lite i tiden, i Finland är lärarna mer aktiva och de undervisar även när eleverna grupparbetar. Ju mer plats tankarna om formativ bedömning får i svensk skola så blir det också så att man ser mer och mer av detta i svenska klassrum.

IMG_3766

Nu är det dags för gemensam intro av kartboken och genom att dela upp dagens genomgång på detta vis i två delar ger Anna fler elever möjligheten att lyckas. Det blir på så vis två korta genomgångar istället för en lång. De får också prova det de fått lära sig steg för steg och på så vis blir det lättare att befästa kunskaperna/färdigheterna. Det blir också en variation på lektionerna vilket är en av de saker elever hos oss ofta nämner som en av de viktigaste sakerna med bra lektioner.

IMG_3768

Eleverna får sedan möjlighet att jobba vidare på egen hand utifrån ett arbetsblad som Anna satt ihop. För att lösa uppgifterna kan de ta hjälp av olika saker som ex en Atlas eller genom att söka i sin dator. Liksom vid grupparbetet går Anna runt och tittar hur det går, ställer lite frågor, leder dem framåt och utmanar de som behöver.

Kanske, troligen och förhoppningsvis ser du som lärare detta med att vara delaktig och undervisa även vid grupp- och eget arbete som något självklart men alla gör inte det. Det har funnits tillfällen när jag gjort lektionsbesök, både hos oss och på andra skolor, där lärare använder den tiden till ”eget” arbete som att rätta prov, läsa mail eller förbereda nästa lektion samt även i vissa fall har jag sett att man använt tiden till ”fritid eller rast” eller vad man skall kalla det när läraren väljer att ta fram mobilen och börja surfa, facebooka eller sms med vänner. Jo, det har hänt, men tack och lov är det otroligt sällsynt 🙂

IMG_3770

Liksom starten på en lektion är viktig så är slutet också viktigt. Anna talar om när det snart är slut på lektionen, när det sedan är dags talar hon tydligt om att ingen reser sig förrän hon pratat klart. Hon knyter ihop säcken för dagen, ger utrymme för frågor och ger en förhandsinfo om nästa lektion. Hon ber alla elever resa sig upp och ställa sig bakom stolen, när de står där tyst och lugnt berömmer hon dem genom att ge lite positiva reflektioner från dagens lektion och tackar dem för gott samarbete.

Slutligen säger läraren hej då och eleverna lämnar lektionen. Genom att verkligen ha eleverna i sin hand till sista sekund så skapar Anna inte bara ett lugnt avslut utan hon bäddar för en god miljö för lärande på tre sätt. Det ena att eleverna uppfattar att det är ordning och reda som gäller för studiero men också att Anna låter dem lämna rummet med positiv förstärkning som skapar en god känsla. Mår man bra i skolan är det lättare att ”slappna av” och vara schysst och även våga be om hjälp när man möter på svårigheter. Det är också bra för klimatet när elever är i en god stämning och lugnt lämnar ett klassrum mot när de ”rusar” ut eftersom det lättare blir trängsel och skuffanden. Det blir också lättare högljutt vilket kan vara mycket jobbigt för många elever i behov av särskilt stöd.

Som rektor är det så otroligt givande att göra lektionsbesök för att se elevernas lärande, för att uppleva den miljö vi erbjuder för lärande och även att se läraren i sin yrkesutövning. Vi har ju ett gemensamt ansvar för eleverna och det är mitt ansvar som rektor att se till att lärarna har rätt förutsättningar att se till elevernas behov så då är det ovärderligt att få förstahandsinformation om hur det ser ut. Det är också en av de absolut roligaste delarna av mitt jobb som pedagogisk ledare 🙂

Så här ser punkterna på vårt Observationsschema ut om någon är intresserad

Observationsprotokoll

Lektion:
Datum:
Pedagog:

Planerat         Oväntat           Rond

Fokusområde:   ___________________________________________________________________________________________

Vill du att jag skall observera något särskilt/fokus på något utvecklingsområde från tidigare besök

Planering/syfte och mål:   ____________________________________________________________________________________________

Antal elever i gruppen som riskerar F/- i ämnet, elever med x-tra anpassningar eller åp?

____________________________________________________________________________________________

Din egen reflektion

  • Gick det enligt planering?
  • Om inte vad var det som inte gick enligt plan?
  • Vad tror du det beror på?
  • Vad var du särskilt nöjd med?
  • Vad önskar du förbättra och varför?
  • Hur tänker du framåt, till nästa lektion/tillfälle?

Mina observationer

Tidspassning, förberedelse, starten, struktur, genomgång, övergångar, avslut:

Ledarskap, förhållningssätt, elevkontakt, kroppsspråk, mimik, positionering:

Klimat, elevinflytande, studiero, fysisk miljö:

Metodik, språkutvecklande arbetssätt, IKT, digitalisering, BFL/FB/SL:

EIBASS (elever i behov av särskilt stöd):

Utvecklingsområden, övrigt:

 

Lektionsbesök i åk 1

IMG_1418

Lektionsbesök, en av mina absoluta favoritsysslor och också i min mening en av de viktigaste uppgifterna jag som rektor har.
Idag hade turen kommit till klass 1. Minns mina år som klasslärare på lågstadiet och kan känna att jag saknar den tiden lite.
Så underbart att få göra dessa gästspel.

Extra härligt när man ser en elevgrupp som mår bra och är trygg med sin lärare. Madeleine Persson är en tydlig lärare med för eleverna väl invanda rutiner. De vet vad som förväntas av dem och det behövs endast en blick eller en liten handrörelse från Madeleine för att få eleverna att veta vad som förväntas.

Denna lärare har en stor förmåga att se till elevers olika behov och det märks både på hennes förberedelser, upplägg av lektionen, förhållningssätt, återkoppling samt att det i klassrummet finns en mängd hjälpmedel.

Trots att eleverna endast är sju år gamla håller hon dem i sin hand hela lektionen som är 75 min lång. Lektionen är mycket varierad och elevernas engagemang och lärande är synligt.

Läraren tar emot eleverna, lektionen börjar i tid. Allt är redan förberett på tavlan och framplockat så hon inte behöver släppa elevkontakten för att skriva på tavlan. Det gör också att det inte finns något utrymme för elever att börja stöka pga väntetid.

Hon inleder med vad lektionen skall innehålla och gå ut på, på tavlan finns visuellt stöd. Hon berättar jättekort om lektionens olika delar. Sedan är det dags för en genomgång med lite påminnelser och begrepp. Den är väldigt kort, ca 7 min.

Efter det följer en spännande berättelse som fångar barnens intresse, det visar sig att det är en räknesaga som lär barnen växling mellan ental och tiotal. Även här är läraren förberedd för att ha elevernas uppmärksamhet. Genom att kunna berättelsen utantill kan hon lägga till miner, tonfall och kroppsspråk och hålla ögonkontakt med eleverna då hon inte behöver ett ”manus”.

Berättelsen innehåller flera ord som kan vara främmande och svåra, där stannar Madeleine upp och kollar att eleverna vet vad det är de pratar om, som ex att getterna betar – vad betyder det att man betar.

Mitt i berättelsen stannar läraren upp och ber eleverna genom EPA – metoden fundera på hur problemet i berättelsen kan lösas. E = tänk på egen hand, P – diskutera i par och A – dela med alla. Läraren är den som efter elevernas behov delar in dem både i par och sedan i grupper när det är dags för det. Det är ett sätt att arbeta för trygghet och att ge elever förutsättningar att nå målen.

När hela berättelsen är klar är det dags för barnen att öva på det de lärt och det får de göra två och två genom ett roligt tjuvspel. Då inser jag att trots att så lång tid av lektionen gått så har inte en enda av eleverna pillat på grejerna innan, imponerande 😊 De har varit fullt upptagna med det Madde berättat och med sina tankar och diskussioner.

Under tiden eleverna tränar/spelar så går läraren runt och tittar och lyssnar, ger återkoppling och leder eleverna framåt. Laborativa övningar är så bra för formativ bedömning.

När eleverna börjar bli trötta men innan de ledsnar bryter läraren och jag tänker, oj, är det redan slut? De har ytterligare en välkänd rutin och det är för att plocka undan. Det tar mindre än en minut tills alla plockat bort och det är dags att ta adjö. En elev har huvudet i bänken och pillar på något, en annan har uppmärksamheten på sin fidget spinner men läraren påkallar deras uppmärksamhet, väntar in och avslutar inte med hej då förrän hon har allas uppmärksamhet igen. På så vis blir det ett lugnt och trevligt avslut.

Detta var en del av det jag fick ta del av idag.
Som rektor kan man inte annat än vara stolt och konstatera att denna lärare verkligen jobbar för en tillgänglig skola för alla sina elever, de med npf var lika engagerade som alla andra 👍😊

Hemmasittarkonferens – reflektioner

Jag har precis kommit hem efter ett hedrande uppdrag. Under två dagar har jag modererat en konferens kring arbetet med och för hemmasittare. Jag har även själv hållit en föreläsning där som en del i programmet. Jag ser detta uppdrag som hedrande eftersom det är ett så viktigt arbete konferensen behandlat och för att denna elevgrupp och deras vårdnadshavare ligger mig så varmt om hjärtat. Jag tänker att det är viktigt att vi alla bjuder på våra goda exempel för att vi tillsammans skall kunna göra positiv skillnad för alla elever som hamnat i svårigheter.

IMG_0631

Detta är det absolut första man behöver fundera över och få klart för sig vilket alternativ det är. Alla elever vill klara skolan och därför vill jag börja med att säga att jag inte tycker om begreppet hemmasittare. Det sänder liksom fel signaler, som att eleven gjort ett val, ungefär som skolk. Det är inte det det handlar om gällande dessa elever som konferensen skulle fokusera på. Någon använder ELOF – elever med lång ofrivillig frånvaro och andra pratar om ENOF – elever med nödvändig ofrivillig frånvaro, oavsett vilket man väljer så handlar det om elever med stor eller lång problematisk frånvaro på grund av att skolan inte klarat av att möta deras behov. Jag tror att fördelen med ordet hemmasittare är att alla förstår vad det handlar om och att det är lätt att säga men jag skulle som sagt personligen gärna se att något annat begrepp blev vedertaget istället.

IMG_0538

Jag var först ut och hade blivit ombedd att prata om hur vi tillgodoser elevernas rätt till utbildning under tiden de inte klarar av att ta sig till skolan. Hur vi arbetar för att få elever att uppnå kunskapskraven och ta sig vidare i skolsystemet även fast de har en stor problematisk skolfrånvaro. Jag pratade då bland annat om vårt kamerasystem som jag bloggat om tidigare som möjliggör både distans- och fjärrundervisning. Jag berättade även om hur vi kravanpassar, tydliggör målen och visar på framsteg för att nämna en del av min föreläsning.

IMG_0544

Här lämnar jag över och presenterar Maja Erkstam som var där i egenskap av förälder och representant från föreningen Kung över livet. Hon är en riktigt modig kvinna som delar en mycket stark och personlig berättelse om sin son som har flera npf – diagnoser. Man blir väldigt berörd och jag tycker det är ett relevant och bra inslag i denna typ av konferens då det är bra att vi som arbetar i skolan får en bild av hur det kan vara att vara förälder till en elev som inte klarar av att gå till skolan. Maja tryckte väldigt tydligt på hur viktigt det är att se föräldrarna som en resurs och att skapa allians med dem för på så sätt är det lättare att nå deras barn. Hon höll fram att som förälder känner man sitt barn bäst och man vill definitivt barnets bästa. Som förälder bidrar man och gör så gott man kan för att hjälpa sitt barn.

IMG_0547

Del tre stod Karin Torgny projektledare Nätkoll & Madelein Larsson Wollnik ordförande Attention Hisingen Kungälv för. De pratade om projekt Nätkoll och visade prov på material som kommer, bland annat användbara perspektivfilmer. De var duktiga. Det konstaterades att många elever som är hemma från skolan ofta ägnar mer tid åt nätet, framförallt till spelande. Viktigt med tanke på vad vi kan göra för dessa elever.

IMG_0553

”Särbegåvad och uttråkad, jag går hem” var den programpunkt Lena Gustavsson rektor och förskolechef för Skuru förskola och skola höll i. Det var intressant och väldigt bra att den vinkeln fanns med för oftast när det gäller elever som hamnat i svårigheter så ligger skolans fokus på de som har svårt att nå målen på grund av att de är ”svaga”/har svårt i skolan eller har en eller flera npf. Sällan pratar vi om dessa elever och många av oss kan alldeles för lite om dem. Lena hjälpte till att visa vilka glasögon man kan ta på sig för att upptäcka dem, det beräknas finnas ca 5% särbegåvade barn i våra skolor så det vill till att vi vet hur vi skall upptäcka dem.

Ann Tunell specialpedagog Tierps kommun berättade sedan om hur de halverat skolket på sin gymnasieskola. Fantastiska siffror efter ett medvetet arbete. Inget ont om Ann och deras goda arbete men på en konferens som handlar om ”hemmasittare” vilket är elever med stor, problematisk och ofrivillig skolfrånvaro och då ha en programpunkt med fokus på hur man skall få bukt på skolket rimmar i mina öron illa. Att prata om att man blir av med studiebidraget om man inte kommer är knappast en morot för den elevgrupp som var målet med konferensen. Det är tyvärr ofta så på konferens upplever jag, att programpunkter liksom inte riktigt matchar temat/rubriken/målgruppen. Det man kan plocka med sig som var otroligt bra var att Ann framhöll vikten av det personliga intresset och att ringa varje elev som inte kom till skolan. Det kan vi alla ta med oss även om vi inte jobbar med skolkande ungdomar.

Keynote speaker och sist ut för dagen var Malin Gren Landell leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Hon utsågs till regeringens särskilda utredare om ogiltig skolfrånvaro som resulterat i rapporten ovan. Hon är otroligt lätt att lyssna på och hon är väldigt kunnig och säker i sitt ämne. Rapporten är på 500 sidor men hon berättar att där finns en 18 sidor kort sammanfattning och att man sedan kan slå upp det man önskar i rapporten. Hon visade också på vikten av att ha koll på närvaron och att ha personliga relationer. Hon sa som vi brukar säga att eleven behöver känna sig saknad. Hon sa också att målet är att eleven skall sakna skolan. Då behöver vi fundera på hur det skall gå till. I hennes rapport finns viktiga tankar om hur man vänder frånvaro till närvaro.

Dag 2

Först ut den andra dagen var Eva Elg specialpedagog från Bjuvs kommun som pratade om hur man kan väcka lust hos barn som har stängt av. Jag kände igen mig så mycket i henne, hon hade starka kommentarer från elever och hon blev alldeles rörd när hon visade dem. Man såg att det tog i hjärtat och där känner jag så väl igen mig.

Det blev mycket tydligt redan från start och sedan hela hennes punkt igenom att relation är A och O. Ni som följt mig en tid har hört det många gånger förr. Det är inget nytt, men trots att det gång på gång och från än den ena än den andra kommer fram att det är så är det fortfarande otroligt många elever ute i våra skolor som inte har den relationen till någon vuxen på skolan. Det är ju oacceptabelt. Eva framhöll också närvaroarbetet som en viktig nyckel till förändring. Likaså att det krävs att man lägger tid och förstår att det måste få ta tid.

Näst ut var Louise Persson doktor i folkhälsovetenskap Karlstad universitet med en lovande rubrik, hon presenterade sitt arbete på ett lättsamt sätt.

Anja Kivimäki projektledare Akademiska sjukhuset talade om deras projekt med lyckad samverkan över organisationsgränser. Hon delgav oss vilka siffror de använt för att söka medel för sitt projekt och fantastiska människa hon erbjöd oss att höra av oss till henne om vi själva tänkte göra något liknande och ville ha hjälp. De hade något väldigt intressant som de kallade ”fråga alla” och frågorna som ställdes till elever var ganska tuffa, raka och väldigt konkreta kring deras hemförhållanden. Ett väldigt intressant arbete och man kunde tydligt se hur detta skulle främja och förebygga att elever hamnar i långtidsfrånvaro.

Sist ut var Caroline Zackariasson samordnare ABIS (alla barn i skolan)- projektet Halmstads kommun. Hon pratade också kring samverkan med och för barn och ungdomar, hur man tillsammans kan hitta lösningar. ”Var inte en del av problemet utan bli en del av lösningen” var en av hennes bästa bilder 🙂 Det är också en sådan där keeper som vi bör ha framme på näthinnan när vi arbetar kring våra elever i allmänhet och kring denna elevgrupp i synnerhet.

Min summering av konferensen till deltagarna efter de två dagarna var

Kom ihåg alla elevers rätt till skolgång. Vi har de elever vi har och det är lättare att behålla dem i skolan än att få tillbaka dem om de hamnat hemma. Relationen är A och O så börja bygg förtroendekapital till elever och föräldrar så snart de blir dina. Kom ihåg att även om vi måste lägga tid och tankar på det åtgärdande arbetet så är det det förebyggande och framförallt det främjande vi skall ägna oss mest åt. Det skall vi göra systematiskt. Närvaroarbetet är en huvudnyckel. Tänk på att det inte bara kan vara projekt vi gör ibland och tro inte heller att det finns någon quick fix. Kartlägg elevens behov och leta orsaker innan du sätter in åtgärder. Tänk på att alla elever och speciellt dessa måste få en känsla av att lyckas och det är vårt ansvar att se till att de får det. Slutligen tänk på 21-dagars regeln: det man brukar säga är att om en konferens skall få effekt på riktigt ute på golvet så behöver förändring ske/påbörjas inom tre veckor.

Sista reflektion för mig själv

Jag skulle önska att de som anordnar konferenser är väldigt noggranna med att kontrollera att innehållet verkligen håller vad rubriken och programbeskrivningen utlovar. Att de vågade satsa på färre föreläsare så var och en fick mer tid att verkligen ge ett djup. Så ofta rör sig föreläsningar på ytan och man får höra en massa vad man borde göra men det kommer i princip aldrig till hur….

Det är ju huret som är det som kan göra skillnad.

Slutligen är jag glad att detta ämne ändå ligger ganska högt på agendan just nu hos många och att man verkligen talar om dessa elever. Ju mer kunskap vi kan få och ju fler goda exempel som finns ju fler elever kommer vi att kunna hjälpa. Vi som skolledare är skyldiga att se till att vi har en tillgänglig skola så alla elever ges möjlighet att nå målen.

IMG_0150

Gästinlägg av Mattias Pihl

Alla ska nå målen

I det kommande projektet “Teknikmagasinet” i årskurs 7 så har jag undervisningsansvaret för fysikämnet. Vi kommer att arbeta med krafter, rörelser samt lite grundläggande elektronik. I mina två undervisningsgrupper finns totalt 52 elever som alla behöver olika saker för att lyckas i skolan och pusslet för att få ihop detta är minst sagt inte helt lätt. Efter en hel del funderande på egen kammare samt bollande av ideér tillsammans med flera av mina kollegor kom jag till slut fram till en planering som jag hoppas och tror ger samtliga mina elever chansen att nå minst godkänt. Varje grupp man undervisar är unik och det behövs oftast helt olika strategier för hur man bäst når fram till en grupp jämfört med föregående gång man arbetade med samma arbetsområde. Denna gång så hade jag identifierat dessa centrala behov i mina klasser.

● Möjlighet till att få förförståelse

● Möjlighet att få det centrala innehållet uppdelat i mindre delar.

● Möjlighet till alternativa examinationsformer

● Varierat lektionsinnehåll

I en grupp med 52 elever så kommer nivån på elevernas förförståelse naturligtvis att variera och jag är övertygad om att ju bättre förförståelse mina elever har när de kommer till mina lektioner desto bättre kommer utgången av lektionen att bli. Samtidigt är jag medveten om att alla inte har haft samma förutsättningar att på egen hand införskaffa denna förförståelse eller har någon där hemma som de kan fråga. Det gör att en traditionell läxa att läsa på inför lektionen inte är mest lämpligt. Istället så får eleverna tillgång till den genomgång jag ska göra på den kommande lektionen i filmformat. Efter ett tips av min kollega Ida så använder jag mig av ett gratisprogram (länk till programmet) där jag kan spela in min genomgång på datorskärmen samtidigt som jag kan spela in mig själv med ljud och bild via webbkameran. Denna film får eleverna sedan tillgång till inför varje lektion och får i läxa att titta på. Målet med detta är dels att eleverna ska ha en ökad förförståelse för det som vi ska göra på lektionen, samt ta med sig frågor som dykt upp under filmen till lektionen för vidare diskussion. Dessa filmer är förstås också ett otroligt viktigt verktyg för de elever som av någon anledning missar en lektion som har möjlighet att titta på filmversionen av genomgången i efterhand, eller för de elever som vill kunna lyssna på en genomgång flera gånger än en. Att ge förutsättningar åt de elever som behöver få stoffet vi arbetar med uppdelat i mindre delar kan jag ofta uppleva som ganska tids- och resurskrävande, både för lärare och elev. Så denna gång har jag tänkt att få med detta moment som en naturlig del i undervisningen och lektionsupplägget. För det första så är jag alltid tydlig från början av ett arbetsområde, vad är det för något som de förväntas kunna i slutet av perioden? Eleverna får redan från start en lista med vad från varje lektion som är de viktigaste begreppen/modellerna som jag vill att de ska fokusera på. Det kan variera mellan två-tre saker per lektion. Sedan är planen att eleverna i början av varje lektion individuellt får svara på två frågor som rör den föregående lektionen. Dessa frågor är förstås inte samma frågor som kommer att komma på det inplanerade fysikprovet i slutet av området. Däremot de handlar om precis samma områden som frågorna jag kommer att ställa på provet om några veckor. På så sätt är tanken att samtidigt som eleverna knyter an till föregående lektion så har jag möjlighet att dokumentera kunskaper inför kommande betygsättning. Vad som också är en stor vinst är att jag får möjlighet att ge eleverna återkoppling på deras svar så att de förhoppningsvis kan utveckla sina kunskaper ytterligare inför kommande bedömningstillfällen. Mina lektioner med dessa grupper är ganska långa, ca 2 timmar långa. Detta ger oss möjlighet att utöver det teoretiska arbetet även arbeta mycket praktiskt under dessa pass. För att ge eleverna ytterligare en möjlighet att visa sina kunskaper har jag valt ut de demonstrationer och laborationer som bäst knyter an till det teoretiska stoff jag vill att eleverna ska kunna i slutet av perioden. Då kan eleverna även visa sina kunskaper i de små laborationsrapporterna de skriver under lektionerna. Allt som allt får eleverna chansen att visa vad de kan i princip tre gånger kring varje begrepp vi arbetar med. “Miniskrivningar” från föregående lektion, dokumentation av vårt praktiska arbete, samt det ordinarie fysikprovet. Tiden får utvisa hur väl denna planering faller ut men sammanfattningsvis så hoppas jag att dessa verktyg får SAMTLIGA mina elever över tröskeln.

● Tydliga förväntningar om vad som eleverna förväntas att lära sig.

● Förinspelade genomgångar som flip till varje lektion.

● “Miniskrivningar” med återkoppling som en återkommande inledning av lektionerna.

● En variation av teoretiskt och laborativt arbete i klassrummet.

● Minst en laborativ uppgift som dokumenteras varje lektion som kan användas som bedömningsstöd.

● De elever som behöver det har självklart möjlighet att examineras muntligt eller på andra sätt som vi kommer överens om.

Mattias Ma/NO/Tk Kringlaskolan

Fylls av obehag

  • Var hen svensk? (som en av de första kommentarerna av vissa föräldrar när man berättar om en situation/konflikt som varit på skolan)
  • Vad har ni för elever på skolan? Jag svarar elever från hela Södertälje. Jag menar, har ni många invandrare blir följdfrågan. (frågor från föräldrar som funderar på att ställa sina barn i kö till vår skola)
  • Hur klarar ni av att undervisa? (fråga från en rektor jag mötte i norra Sverige när jag visade vår skolkatalog, när jag inte förstod frågan förtydligade hen, jamen ni har ju nästan inga svenskar)
  • Snälla ta inte in fler invandrarbarn nu (kommentar från förälder på skolan som själv har ”utländskt” påbrå)
  • Jag vill inte att mina barn skall ha den mentorn (sagt med ton och min om en färgad anställd, kanske tolkade jag blicken fel tänkte jag men diskussionen som följde visade tydligt på att det hade med mentorns ”ras” att göra)
  • När ska ni lärare fatta att jag inte får leka med muslimer (sagt med upprördhet av elev kring rastverksamhet)
  • Hen tänker inte jag hålla i handen (sagt av ett barn med ett ursprung annat än den andre)
  • Synen av en elev som först vägrar ta emot och som sedan torkar av en bok innan hen tar emot den av en annan elev
  • Jag tänker inte sitta med de föräldrarna i ett möte för det vet man ju hur aggressiva de kan vara (sagt av förälder med annat ursprung än de som var tanken att hen skulle träffa i möte kring sitt barns utsatthet)
  • Vi förstår att det är den svenska flickan som fått honom dit (sagt av föräldrar när vi behövde ha samtal om ett icke passande uppförande på skolan två tonåringar emellan)
  • Jag vägrar lyssna på den juden, de dödade Jesus (sagt av elev på mellanstadiet om en lärare)
  • Varför skulle jag vilja ge något till dem (sagt av ett förvånansvärt stort antal elever vid våra olika insamlingar till barn i olika sorters nöd)
  • Hon får väl skylla sig själv om hon inte vill gå i kyrkan (sagt vid diskussion om avslutningens vara eller icke vara i kyrkan eftersom vi har elever som pga sin religion inte vill delta då)
  • Va är hon homosexuell (förvånad och med halvt förfärat tonfall från en personal när en kollega valde att hålla i en regnbågsflagga vid vår ceremoni vid skolstarten som handlade om att alla är välkomna till oss vem de än är och vad de än är och var de än kommer ifrån)

Ja tyvärr skulle jag kunna rada upp en massa fler exempel men tror detta är nog för att ge en bild av vad jag som rektor får höra och bemöta i verksamheten år 2016. Det gör mig så ledsen och illa berörd. I veckan inför en medling fick jag från en familj höra väldigt fördomsfulla kommentarer om deras barns klasskamrater och det får mig att må direkt illa.

en_ras_50b11d4de087c32e7c6746e7

Vad är det som gör att människor i dagens samhälle, i Sverige av idag fortfarande tror sig vara mer värda än andra bara på grund av sitt ursprung? Hur kommer det sig att människor som förefaller ”normala” kan vara så fullt övertygade om att deras sätt att se på saker är det enda rätta? Varför är det för många så lätt att prata om allas lika värde men så fort något går emot deras egna traditioner eller värderingar så stelnar de till och kämpar inte bara för sin rätt att få bibehålla sitt utan också för att på olika sätt få ”påtvinga” det på andra. Varför har människan så svårt att acceptera olikhet?

I mitt jobb som rektor har jag och alla andra skolledare ett ansvar att förmedla och förankra de värden som finns i styrdokumenten men ändå möter jag nu och då både skolledare, lärare och andra som jobbar i skolans värld som inte alls lever upp till den värdegrund vi skall förmedla. (Då menar jag inte privat på fritiden utan jag menar att de inte ens gör det i sin yrkesroll) Det gör mig uppriktigt bekymrad. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan och veta att de blir respekterade oavsett trosuppfattning, funktionshinder, kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Man skall som förälder kunna vara trygg med att ens barn inte utsätts för någon form av trakasserier eller diskriminering, inte heller indirekt diskriminering.

Säkert finns det tillfällen där jag och alla andra som ändå vill agera rätt gör fel pga okunskap eller obetänksamhet men det är inte de som gör mig bekymrad, för vi ber om ursäkt, ändrar oss och rättar till så snart någon påtalar misstaget. Nej, det som får mig att må dåligt är de personer som har den värdegrund som gör att de öppet kan deklarera saker som punkterna i inledningen på detta inlägg.

Det är just oron och obehaget över detta som var en av anledningarna till mitt initiativ att ändra lite i Kents låt Sverige och det var personalens olika känslor inför det som gjorde att de valde att på olika sätt gestalta hur de vill visa att alla är välkomna till oss på Kringlaskolan. Det gjorde mig rörd att de alla ville ställa upp och när vi stod där och sjöng var jag stolt.

sg107906

http://www.lt.se/stockholm/sodertalje/lt-play-har-sjunger-lararna-for-eleverna

Det var så starkt att se föräldrars tårar i ögonen och känna deras värme när de kom fram och tackade och kramade. Men det var också lite sorgligt att det fanns de som frågade om jag verkligen menade det jag sa i det inledande välkomsttalet, att jag var stolt över att vara rektor på just Kringlaskolan. Att jag uppskattade den mångfald vi har, att jag tycker att vi har mycket att lära av varandra och att jag älskar att jobba i Södertälje och just med deras barn.

Ingen förälder eller elev skall behöva tvivla på att den är uppskattad och värdefull, oavsett var den befinner sig. Min pappa sa alltid att vi är alla människor och det finns ingen orsak att vara osams bara för att man tycker olika. Det tycker jag var så klokt sagt, så enkelt och självklart men ändå så svårt, så ofta och för så många.

När jag tänker på våra elever och vår personal tänker jag på dem i just de termerna, jag tänker inte på dem som svensk, invandrare, gammal, homosexuell, kristen eller något annat utan som just elever och personal. Visst blir jag många gånger medveten om våra olika ursprung och visst uppstår kulturkrockar och missförstånd på grund av olika förförståelse men rent krasst så kan det även uppstå mellan oss ”svenskar” eller mellan oss som har samma ursprung eller tillhör samma religiösa grupp. Missförstånd och motsättningar kan ju till och med finnas inom en och samma familj men inte börjar vi hata eller håna varandra för det? Jag tror att det är viktigt att våga erkänna skillnader för att också kunna belysa och förstärka likheter. Jag tror man måste våga prata om utmaningar och svårigheter och visa att det inte är så tabu. Det är först då vi kan lära av varandra. Det vi lär oss om och som vi utvecklar en förståelse för skrämmer inte lika mycket. Våga vara nyfiken. Jag har själv älskat att resa och att möta olika kulturer, började tidigt brevväxla med ungdomar från andra länder och fascinerades av deras sätt att tänka. Många gånger tyckte jag också att de var konstiga men då påminde min kloka pappa mig om att de nog tyckte att jag var minst lika konstig.

De tankarna är viktiga att bära med sig likaså att det inte finns något annat än Nolltolerans när det kommer till kränkningar, trakasserier och diskriminering människor emellan. För att kunna ha ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete krävs att vi vet vad det finns för olikheter och fördomar i våra skolor. Först då kan vi bli lyhörda och se saker vi annars skulle kunna missa. Många som kommer till vår skola säger att de känner att det är något speciellt. Vi kallar det Kringlaskolanandan. Den kommer inte av sig själv kan jag säga utan den kräver ett hårt, kontinuerligt och systematiskt arbete av alla verksamma inom skolan. Vår skola ligger i ett område (Geneta/Ronna) som klassades som ett av Stockholms läns farligaste när man för en tid sedan listade olika bostadsområden så när vi har besökare på skolan blir de ofta förvånade över hur lugnt och fint vi har det.

Vi är övertygade om att vi måste visa våra elever att de är värda att satsa på. Vi är övertygade om att med de signaler miljön sänder kan man påverka mycket. Vi är övertygade om att vi kan påverka den miljö vi har och skapa det klimat vi vill ha på vår skola. Medan jag nu satt och skrev detta inlägg plingade det till i datorn och någon hade begärt att få dela ett inlägg i min fb-grp Principal Persson, det var en lärare som var på studiebesök hos oss för en tid sedan bland annat med anledning av vårt värdegrundsarbete. Gissa om jag blev glad, glad att hon vill dela men framförallt glad att vårt arbete sprids så att fler skolor satsar på trygghet och trivsel i form av ett systematiskt arbete. Ni kan se hennes inlägg här https://www.facebook.com/groups/646050098854045/

Så för att återgå till inledningen, uttryck som dessa får mig att bli så illa berörd och gör mig illamående men de får mig också att inse att vi aldrig får ge upp. De ger mig glöd att fortsätta och att aldrig släppa vår strävan efter att vara en skola där alla är välkomna ❤ !

Bilden i ”skyttegraven”

Hos oss på Kringlaskolan i Södertälje arbetar vi ämnesintegrerat. Vi har delat in arbetet i olika områden eller temapaket som vi kallar det. Alla paket finns sedan i vår Akademiplan. Detta paket heter ”Brevet från skyttegraven” och under den perioden arbetar eleverna i år 8 med första världskriget, de fördjupar sig i orsaker och konsekvenser samt arbetar bland annat med människors levnadsvillkor.

Vi har sedan 2002 haft en arbetsmodell som bygger på att vi önskar väcka nyfikenhet inför ett nytt arbetsområde för att vi märkt precis som de flesta av er vet att om man är intresserad av en sak så är det mycket lättare att lära. Då får man en inre motivation och då är det lättare för eleverna att ta eget ansvar över sitt lärande eftersom det är intressant och roligt.

Steg 1 i denna modell är att väcka just nyfikenhet genom att som vi kallar det ”så ett frö”. Fröt i detta paket är ett brev från en soldat som lärarna läser upp. När fröt delas ut talar vi inte om temat utan vi låter eleverna fundera några dagar.

Steg 2 är en ”happening” för att skapa intresse, till detta paket så är det en spännande, nästan lite läskig upplevelse nere i en källare, i mörker, med filtar och ficklampor och ”skyttegravsljud”. Självklart tar vi här hänsyn till våra flyktingar och ev krigsskadade elever genom att introducera dem och låta dem välja ett alternativ.

Steg 3 är en ”brainstorming” i klassrummet där alla elever får chansen att säga vad de är nyfikna på att lära sig under detta tema, de får också berätta vad de ev redan kan och på så vis kan vi både få kännedom om elevernas förförståelse så vi kan möta dem på deras nivå men vi får också in elevinflytande och delaktighet. Efter en periods slut är vi noga med att koppla tillbaka till detta så de ser att de fått svar på sina frågor.

Steg 4 är paketöppning vilket innebär att lärarna presenterar hela paketet så eleverna vet vilka ämnen som ingår och varför, hur de hänger ihop liksom. Redan när man gör detta ger man eleverna bättre förutsättningar till lärande eftersom de får grunden till att se att de finns samband och kopplingar ämnen emellan.

Steg 5 är sedan att tillsammans med eleverna och varje ämneslärare som ingår i paketet göra klart en Arbetsplan för just detta paket. Där finns en stomme som lärarna redan gjort och som finns i våra färdiga paket men sedan lägger man ju var år till det eleverna är nyfikna på, dvs de får inflytande över innehåll samt att man på det här stadiet låter eleverna vara med och tycka till kring arbetssätt/metoder och examinationsformer.

Steg 6 dags för ”verkstad”, sätta mål och börja jobba

Steg 7 Utvärdering – hur gick det?

Steg 8 Analys – varför gick det som det gick och hur kan vi göra/tänka till nästa område?

I varje paket finns ex olika utflyktsmål, litteratur som ska läsas, filmer som ska ses, vi kollar så det finns digitala inslag och vi är noga med att det finns ett varierat arbetssätt för att alla elever skall få så stora möjligheter som möjligt att trivas, inspireras och lyckas.

På dagens lektionsbesök hos bildlärare David Fundin fick jag se elevernas tolkningar i temat men det som slog mig mest var två saker, det ena att jag blev lite sorgsen över att jag själv inte fått samma möjligheter som barn och det andra att jag är så stolt över vårt arbete och våra lärare 🙂 Osvenskt… jag vet, men jag måste få säga det ändå.

img_6623

Här inleder David lektionen med att koppla till det de gjorde sist och till temat. Han påminner sedan om vilka kunskapskrav de kan fokusera lite extra på i denna uppgift och han berättar även kort om hur de sedan kommer att gå vidare innan han släpper lös dem på dagens uppgift.

Från mitt förra lektionsbesök hos David så pratade vi bland annat om att han skulle kunna utveckla just att få eleverna mer medvetna om vilka mål de förväntades nå. När jag nu gick runt och frågade eleverna så hade de bra koll på vilka kunskapskrav de arbetade på i sina uppgifter. Kul att se och höra, snacka om att ”äga sitt lärande”.

När jag var liten älskade jag att rita men någonstans på vägen tog det slut. Jag blev liksom aldrig bättre, eller det var min upplevelse i alla fall så till slut kände jag att jag inte var duktig längre. När jag besöker bildlektionerna hos oss på Kringlaskolan önskar jag att jag haft en sådan lärare i bild i skolan som David. På den tiden hette det teckning i låg- + mellanstadiet och konst på högstadiet men lektionerna gick liksom ut på att de som redan var duktiga på att måla och rita, de fick bra betyg och vi andra fick det inte. Någon vidare undervisning fick vi inte och formativ bedömning existerade inte alls. Antingen var du konstnärlig eller inte var andemeningen.

Minns särskilt en gång i år 6 när jag i slutet av läsåret fick en uppgift av min magister. Som för övrigt är min absoluta favoritlärare genom alla år, han räddade i princip mitt liv, men det är en annan historia. Han sa en dag att ”idag vill jag att du (och en elev till) skall rita en bild. Jag är lite osäker för ni står och väger mellan två betyg. Jag vill att du ritar ett träd……” Ingen press alls för en tjej som jag med prestationskrav utan dess like. Jag minns att jag var jättenervös och att det var så jobbigt för vi fick inte fråga om råd utan skulle rita helt på egen hand. Jag minns att jag ritade en björk nere vid en sjö på försommaren. Jag försökte tänka på en bild min pappa målat för han var nämligen konstnärlig. Min farfar hade varit konstnär så han hade väl något att brås på. Så gick mina tankar. Hur som helst det slutade med att jag fick en 4:a i bild och jag vet inte än idag om jag vägde mellan 3 och 4 eller om jag vägde mellan 4 och 5…. Efter detta var det liksom aldrig roligt med teckning längre. Kände mig bara osäker och misslyckad. Kom till högstadiet och kände att konst var svårt. Inte heller den läraren lärde oss något direkt och det gör mig lite ledsen nu när jag besöker Davids lektioner och inser vad jag skulle ha kunnat lärt mig om jag haft en lärare som honom i skolan. Jag önskar att jag vore elev igen för då skulle jag få lära mig lite nytt och inte bara lita på min egen förmåga. Bara en sådan detalj som det jag fotat här

En elev känner sig lite osäker på hur hon skall kunna visa om motivet är långt borta i bild eller inte. David håller en penna nära henne och frågar vilken färg, han backar i rummet och ber henne följa med och kolla vad som händer med färgen. När han är riktigt långt borta frågar han vilken färg och hon säger då ”typ svart”. Ok, säger David vad betyder det? Att det blir mörkare ju längre bort något är, exakt, bra där. Så kunde hon jobba vidare med sina färger och skuggor.

Allt detta hann jag få se och reflektera kring utifrån ett sådant litet lektionsbesök som det jag kallar rond, ca 5-10 min. Jag älskar lektionsbesök, det ger mig verkligen en bild av vår verksamhet 🙂

Nu skall jag går och lägga mig, glad över vår personal, stolt över det arbetssätt jag drivit ganska hårt genom åren för att få snurr på och jag skall också tänka på att jag var nog inte så dålig på att rita ändå utan det var helt enkelt så att utan stöd och vägledning tappade jag självförtroendet och utvecklingen stannade bara av helt enkelt. Hade jag haft en bra lärare i bild, en sådan som ex David hade jag säkert kunnat rita än idag 😉

Kärleken till pengar är en rot till allt ont…

Detta är kanske inte den exakta ordalydelsen men detta ”talesätt” från bibeln har säkert många av er hört. Likaså har man ofta hört att pengar är en av de vanligaste orsakerna till skilsmässa och många tråkiga historier finns det om hur pengar söndrat familjer och girighet lagt en mörk skugga vid någons bortgång. Man hör väl också ofta att man inte skall tala om pengar och att det är ofint att fråga vad någon tjänar eller vad något dyrare kostar som någon köpt.

Säkert kan ni komma på fler sammanhang där man talar om pengar som orsakar bekymmer, avundsjuka eller osämja. Kanske skall vi därför inte bli förvånade över att de olika reformer som kommit som ger vissa inom skolan möjlighet att tjäna mer än andra river upp känslor. Men ändå…

Skolan är en av de få branscher jag känner till där det verkar vara så otroligt laddat att vissa skall få mer lön än andra, i alla fall genom karriärtjänster eller lärarlönelyft. Jag skulle förstå det om tanken var att påslagen skulle utdelas helt godtyckligt utan formella kriterier. Men nu är det ju inte så det är tänkt. Vänta nu säger säkert många av er, det är ju så det blivit. Jag vet, och det är illa. Däremot anser inte jag att bara för att  det finns skolledare som agerar fel att systemet är fel. Lika lite som jag anser att Lgr 11 var dålig bara för att vissa skolledare implementerade den dåligt.

Idag uppfattar jag från vissa håll att man nästan hellre ser att ingen får lönelyft än att några får det. Man anser att alla skall ha. Förstå mig rätt, jag tycker också att alla lärare borde få rimliga löner och på vissa håll har lönerna gått upp rejält senaste tiden. Det är jättebra. Som rektor gläder det mig enormt för jag tänker att det är en av vägarna att gå för att få fler till yrket. Men jag tänker att man måste också kunna se att alla lärare har inte samma arbetssituation, alla är inte heller lika kompetenta. Ja, det sticker säkert många i ögonen men jag tror att alla som vistas i skolan, både kollegor, ledning och elever kan skriva under på detta.

En lärarexamen är tyvärr inte en garanti för att någon är en bra lärare. Det är inte heller en garanti att en duktig lärare är intresserad av att göra det där lilla extra när det kommer till ex utveckling av undervisningen. En del är nöjda med att fortsätta som de gör. En del är också nöjda med att lyckas själv och bidrar inte särskilt till det kollegiala lärandet bara för att nämna några skillnader som finns.

Det finns exempel på skolor där förstelärare förutom nedsatt undervisning också får 5000kr extra i lön varje månad. Några av dessa förstelärare är dessutom arbetslagsledare och får ytterligare ett påslag varje månad. En lärare berättar i en fb-grupp i veckan att deras arbetslagsledare får.1500kr/mån extra i lön. På den skolan skulle lärarlyftet innebära 2600kr extra i lön för alla som blev beviljade. På den skolan fick alla som var förstelärare + arbetslagsledare ta del av lärarlyftet. Det innebär att vissa lärare på den skolan har ett extra lönepåslag på 9100kr i månaden totalt. En sådan beskrivning får dock även mig som är för lönelyft att fundera. Fundera på omständigheterna runtomkring, kriterierna och tydligheten i det hela.

Läraren berättar vidare att på deras skola blev de tilldelade en siffra på hur många som fick ta del av lärarlönelyftet. Problemet var att den siffran inte räckte till. Det fanns för många kvalificerade lärare som uppnådde kriterierna på ett eller annat sätt för att ta del av lärarlönelyftet enligt denna lärare. Så tror jag att det varit på flera skolor och därför är det ju än viktigare att det finns en tydlighet och öppenhet kring det hela.

Skolledningen på den skolan sa sig vara tvungna att göra ett urval trots att alla som sökt uppfyllde kraven på ett eller annat sätt. Ledningen påpekade innan själva processen att detta var obekvämt för dem. Hade skolledningen fått bestämma hade det tydligen inte sett ut så, utan de hade delat ut en lite mindre pott till alla som var kvalificerade nog. Men de hade fått tydliga direktiv att de inte fick göra på det sättet. Det här tycker jag är ett fegt agerande av en skolledning. På Skolverkets sida och i de brev som huvudmännen fick var det tydligt att vad de senare kraven i kriterierna exakt innebar skulle definieras i den egna verksamheten. Alltså borde skolledarna ha specificerat vad som gäller hos dem och stå för det.

Läraren som berättar att vissa kollegor har ett lönepåslag på 9100 kr/månad har själv under sina 10 år som lärare haft en löneökning på 8000 kr totalt. Då kan man ju förstå att det finns besvikelse och ifrågasättanden, särskilt om det handlar om en lärare som också har levt upp till kriterierna.

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.249667!/Menu/article/attachment/Information%20om%20statsbidraget%20f%C3%B6r%20L%C3%A4rarl%C3%B6nlyftet%20rev%20160830.pdf  ”Lärarna som utses att få löneökning via Lärarlönelyftet ska enligt förordningen vara särskilt kvalificerade för den undervisning som huvudmannen bedriver. Läraren ska ha visat intresse för och god förmåga till att utveckla undervisningen på egen hand och tillsammans med kollegor och därigenom förbättrat elevernas studieresultat eller måluppfyllelsen i skolan. Detta ska ha skett genom att hon eller han

1. tagit särskilt ansvar för att utveckla undervisningen genom kollegialt lärande i former som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

2. med stöd av formell utbildning på avancerad nivå utöver lärarexamen eller förskollärarexamen förbättrat undervisningens innehåll, metoder och arbetssätt

3. tagit särskilt ansvar för att stödja lärar- eller förskollärarstudenter och kollegor som är nya i yrket eller tagit särskilt ansvar för att utveckla ämnen eller ämnesövergripande områden

4. tagit särskilt ansvar för särskilt komplicerade undervisningssituationer.

Vad de senare kraven innebär i praktiken måste ni definiera utifrån er verksamhet.

Läraren berättar att meddelandet om lärarlyftet kom i ett kuvert i deras fack. Kollegor som inte fått ta del av lärarlyftet att mötte andra pedagoger som öppet i korridoren highfivade och var så glada över att de fått ta del av det. När man läser detta blir man lite bekymrad över hur dessa kollegor ser på kollegialitet och solidaritet. Om man vetat redan från början att inte alla skulle få ta del hur kan man då agera på det viset? Som vuxen och kollega borde man ha empati för sina kollegor som inte fått ta del. Klart man skall få vara glad men att göra high five öppet… Man undrar ju också varför det meddelas i ett brev i ett fack, varför gör man det inte personligen.

Jag blev väldigt berörd av lärarens inlägg och har funderat mycket på om hens rektor vet om det hen berättar om sin arbetssituation och insats. Om rektorn ifråga har koll på hur det ser ut ”på golvet”. Det har jag funderat över gällande flera olika andra berättelser också. Vet skolledare vilka lärare som gör det lilla extra ex sitter hemma på fritiden och gör material anpassat för elever med särskilda behov. Att vissa lärare klarar av att hålla elevgrupper själva som andra lärare behöver vara två till eller ha resurser för att kunna hantera. Vilka som alltid ställer upp och tar på sig extra uppgifter osv. Men vänta nu, var något av detta kriterier för LLL? Nej, det var ju inte det. Se kriterier från Skolverket ovan.

Listan kan göras lång på vad engagerade lärare gör och allt detta är fantastiskt och skall definitivt premieras i lönerevision om det bidrar till elevernas lärande men det är för den skull inte kriterier för LLL eller karriärtjänster. Precis som det är viktigt för er lärare att tänka på rättssäkerhet och hålla er till kunskapskraven när ni sätter betyg hur mycket en elev än kämpat är det viktigt att vi skolledare också är professionella och håller oss till de styrdokument, krav och kriterier vi får i olika frågor. Även när det är obekvämt och till och med då vi kanske inte ens håller med.Om vi inte gör det kommer det aldrig att bli ett rättvist system som skapar likvärdighet.

Jag tänker att så många reagerar och tycker att detta är ett system som gynnar vissa medan andra blir utan tyder på att det inte varit tydligt nog med vad det är som krävs och vad man kan få istället om potten inte räcker.Kanske har man inte ens förmedlat att det finns något annat för de som hamnar utanför LLL-potten? Jag blir så ledsen när jag läser inlägg som detta från läraren och liknande som vittnar om besvikna lärare som ev är beredda att lämna yrket pga detta. Då har något gått fel. Då har vi brustit i att visa uppskattning och visa lärarens värde.

Det jag tror många skolledare missat är det jag fetat och kursiverat i skolverkets text, efter kriterierna, att Vad de senare kraven innebär i praktiken måste ni definiera utifrån er verksamhet. Detta borde varje huvudman och skolledare varit otroligt tydlig med.

Personligen kan jag tycka att det är märkligt att vissa fått söka LLL Jag kan tycka att eftersom det står i Skolverkets text lärare som utses och det finns tydliga kriterier så är det bättre att de som skall få LLL just utses utan att behöva ansöka. Ingen tackar väl nej till lönepåslag? I detta fall är det ju inte förenat med någon extra insats, något nytt som skall utföras utan det är ett lönepåslag för något man redan uppnått.

Vid en första tanke kan man ju tycka att det är galet att en och samma person kan få flera påslag men samtidigt måste man ju skilja på saker och ting. Ett påslag för arbetslagsledarroll är väl en form av arvode för att man har merjobb och utökat ansvar. Att vara förstelärare innebär att läraren skall ha vissa kvalifikationer, enligt http://www.skolverket.se/skolutveckling/statsbidrag/lararloner/karriartjanster

  • är legitimerad lärare
  • kan genom dokumentation redovisa minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning inom ramen för en eller flera anställningar inom skolväsendet
  • har visat en särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och har ett starkt intresse för att utveckla undervisningen
  • även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.
  • Det är ett krav att försteläraren ägnar minst 50 procent av sin arbetstid åt undervisning eller uppgifter som hör till undervisning. Med huvudsakligen avses minst 50 procent av lärarens arbetstid. Med uppgifter som hör till undervisningen avses att lärare ensam eller med kollegor planerar och följer upp undervisningen, bedömer, betygsätter eller dokumenterar elevers kunskapsutveckling, och återkopplar elevers utveckling till elever eller vårdnadshavare.
  • Huvudmannen bestämmer hur många karriärtjänster som ska tillsättas av den tilldelade kvoten, hur rekryteringen ska gå till och vad förstelärarna ska ha för arbetsuppgifter.

Det är väl så det är på de flesta skolor att förstelärare har extra arbetsuppgifter i form av att ex driva utvecklingsprojekt eller liknande. I så fall är ju även detta något som skiljer sig från LLL som bara är ett påslag för något man redan gör/uppnått. Så principiellt kan man alltså vara berättigad och kvalificerad för flera olika påslag. Det jag ställer mig frågande till är bara vad som förmedlats av skolledarna på de skolor där missnöjet verkligen gror? Vad är det som gör att man ex inte spridit på det så att de som fått karriärtjänst får stå tillbaka gällande LLL så man får chans att släppa fram fler. Det kan ju vara riskabelt i en verksamhet om de anställda upplever att det vara är vissa som det öppnas dörrar för, endast vissa som kan få gå framåt, både vad gäller utveckling och lönemässigt.

Jag tänker att det vore toppen om alla vi skolledare kunde dela med oss till varandra av goda exempel. Exempel från de skolor där det fungerat bra. Jag har tidigare gjort ett blogginlägg om hur vi gjort hos oss på Kringlaskolan. Här arbetar vi med öppenhet och transparens och tydlighet. Här upplever vi att lärarna gläds med varandra och när vi ex meddelat olika ”hedringar” så applåderar kollegorna.

Visst finns det säkert även hos oss de som önskar att det fanns andra möjligheter för dem och att de kanske saknar den utvecklingsväg som ex karriärtjänst innebär men de vet i alla fall varför i så fall. För dessa personer gäller det att man som rektor uppmuntrar dem till annat, visar på var de kan utvecklas. Att man tillsammans med dem hittar vägar framåt, att man gör en IUP där man skriver in sina mål. Att man som skolledare sedan hittar sätt att stötta mot de individuella målen. Att man stöttar och lyfter och puffar lite så att alla kan få växa och gå framåt. För de som ev är besvikna att de inte kommer vara aktuella för någon av ovanstående reformer (denna gång) kommer det inte som någon överraskning i alla fall och det är heller inget som meddelas i ett postfack utan vi gör det på gemensamma konferenser.

Systemet är på inget sätt fullkomligt men det är en bit på väg.

Låt oss tillsammans hjälpas åt att tänka ut konkreta förslag på bättre lösningar 🙂